Det här är bra.

Om ditt informella namn betraktas som barnsligt eller fånigt kan det vara en anledning att inte använda det specifika namnet , men det finns ingenting som är oprofessionellt med att gå ett namn som inte är ditt lagliga namn. Många människor gör detta - William går av Bill, Aleksander går av Sasha, Katherine Anne går av Anne, Xu går av Sarah, Jane Married går av Jane Maiden, vad som helst.

Här är hur du gör det:

Fortsätt att gå förbi B. Skriv in dina e-postmeddelanden som B, presentera dig själv som B, sätt B på dina visitkort. Allt detta är helt normalt och inte en anledning till oro.

Du är orolig för "[att] söka ett jobb hos A och sedan behöva klargöra [du] gå förbi B." Det kan vara besvärligt om du går igenom hela anställningsförfarandet som A och sedan meddelar din första dag att du går med B, men det finns ingen regel att du måste ansöka om jobb med ditt lagliga namn! Det är bättre att bara börja med det namn du går professionellt.

Du kan sätta B på ditt CV och personligt brev. Presentera dig själv som B vid intervjun. Om du accepterar ett erbjudande, då när du kommer till nyanställningspapper, säg, "Bara så att du vet, mitt lagliga namn är A, så det är vad jag behöver för att sätta på min I-9 [eller vad du än har landets motsvarighet är]. " Fortsätt presentera dig själv som B. Koppla av. Det finns inget konstigt med detta.

Du är inte längre i ditt hemland. Om presidenter (William "Bill" Clinton) och astronauter (Edwin Eugene "Buzz" Aldrin Jr.) kan använda smeknamn, är du antagligen helt klart.

Ingen av dessa människor som du är orolig för att betala någon av räkningarna i ditt hus. Flyttar rätt!

Jag föddes för den här frågan.

Nej, verkligen, du försöker gå under ett franskt namn på engelsktalande territorium. Eftersom jag har varit 5 kan de flesta människor jag möter inte uttala mitt namn. Så jag har stor erfarenhet av att hantera detta. Men vänta, det finns mer! Mitt födelsebevis har båda mina föräldrars efternamn. Det stämmer, Jean-Bernard Pellerin är ett smutsigt alias, mitt lagliga namn är Jean-Bernard Landry-Pellerin. Och det är inte ens så enkelt! När det gäller min SIN och det kanadensiska hälsovårdssystemet heter jag helt enkelt Jean-Bernard Pellerin.
Du försöker reda ut det vid skattetid ...

Redan i grundskolan Jag gick av JB. När jag väl började universitetet i en större stad långt borta försökte jag åka av Jean-Bernard, eftersom jag som dig var bekymrad över behovet av professionella framträdanden. I slutändan återvände jag bara till den förkortade monikern och har inte hört en enda kik om det efter de första feluttalandena. Jag träffade till och med någon som går med TJ och hans namn inte har en enda T i den.

Den faktiska lösningen på detta problem:

När ansök till jobb, använd ditt önskade namn. Den översta raden i mitt CV är

  Jean-Bernard Pellerin (JB)  

Jag undertecknar mina e-postmeddelanden som JB, och det är hur jag presenterar mig själv. När de träffar nya människor har de ibland sett mitt namn skrivet och väntar på mig, så de kommer att säga "hej Gene Burn-flock" vilket är en perfekt tid att interject och bara säga "Jag går av JB, det är lättare för alla" . I ditt fall kan du bara artigt nämna att du går förbi Bill och ingen kommer att bry sig.

Du hittar många arbetsgivare som redan har system för "smeknamn". De handlar om att anställda byter namn för äktenskap eller vad som helst, så ERP-programvaran kan hantera det ganska enkelt. HR eller löner är också välkända i alias och har vanligtvis formulär som du fyller i som är skilda från de andra systemen. Så när jag började på mitt nuvarande jobb ansökte jag som Jean-Bernard Pellerin, korresponderade som JB och slutligen fyllde i lite pappersarbete som Jean-Bernard Landry-Pellerin. När jag visade upp min första dag ställdes chattklienterna in för mig med JB, min e-postadress var någon form av jPellerin och mina skatteformulär fylldes korrekt. Som magi.

Mindre företag:

När jag ansöker någonstans mindre skulle jag inte automatiskt förvänta mig att HR skulle ha det att agera tillsammans. I ett sådant fall, när jag accepterade jobbet, skulle jag nå ut till anställningschefen och meddela dem om utmaningarna kring mitt namn. De ser till att det hanteras annorlunda med löner och IT.

Professionalism:

William Clinton går enligt Bill, så om ditt fall skulle vara oprofessionellt skulle det vara behöver betydande avvikelser. Jag skulle undvika namn som härstammar från inre skämt, tribalism, motkultur eller något du inte vill ha i samband med ditt yrkesliv. När jag hänvisar till tribalism menar jag inte rasbakgrund, men undvik gängnamn, sportnamn, xXx_reefer_420_xXx, eller gå av maverick, gås eller isman.
Varje härledning av ditt namn, oavsett om det är en förkortning eller ett skift för språk, borde vara bra.

Jag hoppas att det här svaret läggs till de andra och inte bara är repetition, men jag kände att jag kunde uttrycka det av erfarenhet och jag hoppas att det hjälper.

Jag har exakt detta problem och jag beklagar mitt val att inte ha verkställt den kortare formen samt ett "kalt" efternamn .

Föreställ dig ett namn som

Benavrovitch Eméràçïée

Många skulle ändra förnamnet till Ben i alla icke-officiella sammanhang (som andra svar nämner). Gå efter det, oroa dig inte, det blir lättare för alla.

Jag gjorde det men av någon anledning som undgår mig, fortsatte jag med motsvarande Eméràçïée . Det fram till det ögonblick då jag fick författarutskrifter för en nyckelpublikation där mitt namn nämndes som Em fel ràçïée (sann historia, men med ett mindre komplicerat namn) .
Skräck. Jag kontaktade utgivaren som sa att han skulle utfärda ett erratum, men det var över, min drömartikel var borttagen från mig för alltid.

Från den tiden går jag som Ben Emeraciee och livet är lättare.

Jag kan bara tala från en engelsktalande är av världen, men det är en vanlig sak att ha ett namn men gå med ett annat. I min nuvarande arbetsmiljö har vi till exempel 'Deborah' som går 'Deb', det är så vi kallar henne, och det är så hon undertecknar sitt namn och namnet som visas i hennes e-signaturblock. Det mer extrema exemplet vi har är 'Francis' som går förbi 'Bob'. Den enda gången detta är ett problem är att försöka komma ihåg att leta upp rätt namn i Outlook.

En av de vanliga konventionerna jag har sett där det finns en extrem skillnad i namn snarare än uppenbar diminutiv är ett e-signaturblock som visar ditt namn som Förnamn 'smeknamn' Efternamn. Detta har den extra fördelen att båda namnen finns där om någon söker och de bara kan komma ihåg ett.

Hur som helst borde det inte vara något problem att säga "Hej, kall mig B"

Lycka till!

Jag skulle rekommendera motsatsen till några av ovanstående råd. All din korrespondens, ditt CV, din ansökan, allt, bör vara i det namn du vill gå med. Buzz Aldrin, J R Ewing, vad som helst.

När du blir anställd och sätter dig ner med HR får de ditt officiella ID och lägger i rätt namn för skatteändamål. Om ditt smeknamn är en kort form av ditt fullständiga namn slår de inte ett öga. På samma sätt om du går efter en anglicerad version av (eller alternativ till) ditt dokumenterade namn.

Jag går under ett namn som är ett vanligt smeknamn men som i mitt fall är en kort form av min (sällsynt) fullständigt förnamn (tänk ... Chuckbert eller Johnnyford). En gång, hos en stor amerikansk finansiell arbetsgivare, använde de mitt fullständiga förnamn som visningsnamn för mitt datorkonto (och därmed e-post osv.) Så ja, det finns kläder som tror att de kan bestämma vad deras anställda heter. Men de agerade aldrig som om någon försökte dölja något, de letade bara upp ditt fullständiga namn och använde det.

Stort undantag: om du någonsin varit känd för den här organisationen, borde du nog vara konsekvent med hur de kände dig tidigare. Annars kan de misstänka att du försökte smyga dig förbi deras poster.

Att ansöka om jobb hos A och sedan behöva klargöra att jag går av B är förvirrande för många inblandade.

Jag skulle inte skicka allt under ditt icke-lagliga namn . Namnet du skickar in för pappersarbete kommer sannolikt att hamna i någon databas, och sedan sprids det till officiella dokument som skatteformulär. När det väl har lagrats någonstans kan det vara väldigt svårt (eller åtminstone onödigt tidskrävande) att få dessa system korrigerade. Beroende på hur många olika platser det kopieras till kan du räta ut det i flera år, och du kan hitta fel namn som hamnar tillbaka på en plats där du redan har rättat det. (Jag har turen att jag gillar mitt förnamn och använder det, men jag har upplevt så här med min adress när jag inte tog min post till min fysiska adress.)

Så,

• För alla officiella pappersarbete, använd ditt lagliga namn.
• För alla personliga interaktioner (inklusive e-post och liknande), använd ditt föredragna namn.

Du måste förklara för människor att du inte går under ditt lagliga namn, och detta är både normalt och acceptabelt. Om du tycker att det är besvärligt för att du är rädd för att människor inte ska koppla mellan namnen, skulle jag arbeta med att hitta ett kortfattat sätt att presentera namnet och förklaringen. Något liknande,

Bob: Hej, A. Jag heter Bob. Trevligt att träffas. Du: Hej, Bob. Jag går efter B. Det är en kortare version av mitt namn från mitt modersmål / land.

Du kanske slutar förklara om de inte ser förvirrade ut eller på annat sätt fasas av det, men är redo med ett mycket kort sätt att rensa upp saker bör förhindra att det blir besvärligt. På det här sättet kan du bara nämna det och gå vidare utan att göra en stor sak av det. Om du gör detta med den första personen / gruppen du träffar kommer de antagligen att informera andra personer som du kommer att sluta arbeta med.

Jag har ett tvådelat förnamn. Det finns på min typskylt, det finns på min W-2, det står på min e-post ... och jag har aldrig hört någon i mitt team eller någon annan ringa mig efter det. Istället för A-B kallar de mig A. Jag ringer folk och säger "Det här är A-B över i IT" och de slutar kalla mig "A". I Amerika är denna typ av saker mycket, mycket vanligt. Oroa dig inte för att vara ärlig.